"Den gamla välbekanta känslan av värk i hjärtat. Nu kommer det igen. Det känns i hela min kropp och hela min själ. Klumpen i halsen som plötsligt uppstår och den skavande känslan i strupen, snart kommer det som kräver hela min kraft att försöka motarbeta. Tårarna. De stickande stunderna bakom ögonlocken som tär ögonvitorna itu, fyller dem med små floder av rinnande blod. Pupiller som försvinner in i det blodsprängda. Allt det svala som blir svart i takt med att rädslan forsar genom kroppens olika rör.

 

Ja det gör ont när hjärtan går itu och avslut kommer nära. Det gör ont när osäkerheten och rädda hjärtan börjar dunka. Hjärnspöken som slåss mot de verkliga tankarna och analyser som bråkar med de riktiga svaren. Att behöva slåss mot hjärnans soldater i sin egen rädsla för att de ska ha rätt. Ingen sköld, stort vapen eller sprängmedel kan vinna det slaget. Hjärnans soldater vinner alltid. Även om det hela slutar med att de tillslut börjar med interna krig och sticker kniv efter kniv i varandra, så står en sista soldat kvar med den sanna tanken man omöjligt kan blunda för.

 

Vilken tanke det blir? Upp till dina soldater att slåss om."